Smile for the paparazzi

Datum: 2013-11-27 Tid: 16:04:00
Idag gjorde jag en sådan där tråkig sak som ibland blir ett måste. Jag var hos tandläkaren. Och lagade min första tand. Så nu är jag bedövad i halva munnen.

När jag var yngre så sa min tandläkare att jag hade fantastiskt fina och raka tänder, att jag hade ett riktigt hollywood-smile. Jag tänkte då att det var något hon sa till alla barn för att få bort den allmänna tandläkarrädslan. Och kanske tack vare det har jag aldrig varit rädd för att gå till tandläkaren.

Men på mellanstadiet, och senare i livet, har jag fått komplimanger för mina tänder. Av olika slags människor. Vuxna, kompisar och kärleksintressen. Och det gjorde att jag blev oerhört self-conscious över mina tänder, mitt leende och min mun i allmänhet. Konstig grej, kanske många tycker. Jag var stolt över att få höra att jag hade ett hollywood-smile samtidigt som jag på grund av det slutade le och visa tänderna. Lustigt, egentligen.

Jag har alltid tyckt att tänder är en konstig grej att ge komplimanger för, men det kanske är vanligt. Vad vet jag?

Nu är inte detta ett inlägg för att ni ska leta upp bilder på mig och analysera om mina tänder är fina eller inte. För kanske på grund av att några, helt out of the blue, tyckt att mina tänder är fina har jag liksom bestämt mig för att inte tycka det som en slags mental förberedning för den dagen någon säger att dem tycker mina tänder är fula.

Och det här blev visst ett långt inlägg om min mun. Men det bästa med att det är min blogg är att jag får skriva precis vad jag vill i den.

Kommentarer

Namn


E-postadress (endast jag som ser)


Blogg-/hemsideadress